Having a good time.

Inget mer jobb detta året. Skönt. Fördelen men att jobba på förskola = lov. Ikväll har jag firat min systers 31årsdag. Grattis på födelsedagen, igen, allra käraste syster! Imorn blir en heldag. Det blir först ett möte med käraste Grethe, och en eller två timmar på stan med denna dam. Sedan ett försök till att se lite bättre ut genom fix av hår och make-up i dennes lya på Storgatan. Efter en, förhoppningsvis lyckad, styling ska vi resa utomsocknes till landet kallat Rottne för att förtära endel alkoholhaltiga drycker och bli berusade i julmörkret. Det vill säga "ta oss ett par julagroggar" tillsammans med Ullis och Martin, och förmodligen några andra som är sugna på att fira den långa ledigheten. Jag räknar med en mycket trevlig afton i goda vänners närhet, ett faktum är att alkoholen kommer flöda och till det serveras en hel afton med struntprat och ljug och kanske en touch av sing-star på byn. Jag längtar redan...
Något annat jag längtar efter är en man som också ska bli ledig inom kort. På måndag firar han sin första lediga dag med sovmorgon [och julhandel får jag hoppas]. Första morgonen tillsammans på evigheter känns det som. Det ska bli en morgon att minnas på alla olika vis. Trevlig ledighet såhär innan jul till er alla, från bara mig!

En meningslös lista.

BRA:

1. Nyårsklänningen på Asos.com.
2. Ida Corr/Fredde LeGrand- Let me think about it.
3. Lypsyl Original.
4. As-snygga skor på Tradera.com.
5. Q Lazzarus- Goodbye Horses (Alltid i toppen).
6. Härligt plötsligt snöfall.
7. Kavinsky- Testarossa.
8. Queen- I want to break free.
9. Kevin vann Idol.
10. Möte med gamla bekanta.

ANUS:

1. Det jag har tappat!
2. Trött, men kan inte sova.
3. Ensamheten kryper snart mig under skinnet.
4. Lucia, helt meningslös helg.
5. Vinterkräksjukan. (som jag befarar kommer besöka mig detta året).
6. Jobba heltid och ta körkort. Båda sakera är bra för sig men inte ihop.
7. Alkoholen när den påverkar en hel dag efteråt.
8. Folk som inte ens kan hälsa. I HATE!
9. Facebook som vägrar fungera.
10. Meningslösa dagar, som denna.

Och så tog sagan slut...

...när allt det som inte var säkert, blev säkert igen. Att planerna raserade och gick i kras. För jag känner mig lurad, skändad, utblottad och som den felande länken. Förlåt för det. Om det var mitt fel så är det bara jag som har drabbats. Jag vill inte längre. Jag måste hitta något säkert så vi kan vara osäkra igen. För nu när vi nått så långt, när vi har bestämt oss för att inte vänta längre så kommer detta bakslaget. Denna totala slakt av det som är viktigast för mig, det som blivit viktigast för mig. Varför tänker man inte på andra, varför förstår man inte att människor är personer som har ett liv utanför jobbet? Utan bara slänger runt och slår en blå tills man inte orkar resa sig upp igen. Fast jag lipar inte. Tårarna har tagit slut från och med nu. För det löser sig. Jag har klarat mig tills nu. Jag kan klara några resor till, jag har ju den bästa i bagaget!

Vi och en till eller bara vi, men kanske tre.

Inte ännu, men kanske snart. Eller inte alls snart men kanske ändå om ett tag. Inget är längre säkert på ett väldigt bra vis. Vissa saker är säkert, t ex att det inte är säkert längre. Totalt förändrade är vi båda sedan den dagen vi insåg att det inte ska vara säkert längre. Det är säkert! Tror du mig inte? Jag lovar, det är verkligen säkert!

Dagens ord = Dynga!

Först ringer telefonen kl 09.00 på morgonen, jag hade tänkt sova länge och har alltid telefonen på ljudlös. Men just idag hade jag glömt ljudet på. Vaknade, inte så utvilad, på ett ganska slött humör. Drack lite kaffe och gick sedan ut på en cig. Väl där upptäcker jag att min fina underbara jul-en med silverrosetter har blåst omkull i ovädret och det är jord överallt. Detta leder till att jag i kylan måste anstränga mig för att gå runt hörnet och hämta sopborste och börja på. Jag som bara ville röka en cig! Sedan har jag endel beslutsångest om jag ska åka till min kusin i braås och pyssla, eller om jag ska åka till Lammhult till min kära man. Jag bestämmer mig för att åka till braås först för att min syster sedan kanske kunde köra ut mig till Lammhult. Blir upphämtad av min syster, vi åker till coop. Där köper vi lim och silverpennor och diverse pysselgrejer för flertalet kronor och ser fram emot kvällen. [Måste också lägga till att jag stressat ned till stan för att hinna köpa vin innan systemet stänger.] Efter Coop kör vi förbi sandsbro och är laddade i bilen [jag dricker öl] då vi plötsligt hör ett skri i främre passagerarsätet där Sebastian sitter. Jag trodde han hade satt Bilgranarna [julutgåva från Ahlgrens] i halsen som jag tidigare köpt till honom. Sedan klämmer han fram en tyst liten mening ur en liten sjuk kropp: "Jag har kräkts!" "Jag vill hem och titta på Dora!" Så det var bara att vända å åka hem igen. Stackars liten! Men inte nog med det. När jag kommer hem ringer jag till Acke och säger att jag ska åka ut till honom, men får då ett tvär-nej! "Du kan ju inte komma hit och smitta ner alla med det!" Så då får jag stanna hemma... hemma... hemma. Jag vill inte vara hemma! Rena rama dyngan!

My sun is finally shining.

Jag kan nog, om jag tänker riktigt länge, komma på något som inte är bra. Men det tänker jag inte göra. Jag tänker inte förstöra det härliga, underbara stället jag befinner mig på nu. Det har pågått flera dagar, till och med veckor men höjdpunken var för några dagar sedan. En stor chansning men helt klart vinst, jag sprang på jackpot. En liten dröm som värmer hela mitt hjärta, varje dag, varje minut, varje sekund. Självkänslan är helt klart där igen. På grund av helt otroliga 30 sekunder av något jag har väntat en livstid på och trodde jag skulle få vänta på i evigheter... Hur stark grunden är som jag står på vet jag inte, experimentet är inte utforskat ännu till hundra procent. Men jag vet, att det jag står på nu är redan cementen blandad till. Det är bara att vänta på att det ska stelna... Dock väntar en tuff tid. Ensamhet, då min mans liv fylls av jobb och åter jobb, julbord och sena kvällar. Jag får vänta 3 långa veckor innan vi kan vara lediga och dela en morgon tillsammans igen. Och jag saknar det redan.

Driving.

Bilskolan är väldigt tråkig. Men jag kan ju det mesta så det är ändå ganska enkelt. Tråkigt bara att det tar sån tid. Nu ska jag snart åka ner och sitta vid datorn. Sedan halv fem är det teorikurs. Nästa vecka börjar min heltid. Då kommer jag verkligen inte ha tid till något annat än jobb och körskola. Tråkiga jag. Men jag är glad. För igår sa min sambo något som verkligen berörde mig på ett positivt sätt. Jag är på rätt väg och hjulen har börjat rulla igen. Men mer att det blir om det blir. Det känns skönt! Inga krav, inga förväntningar [kanske bara lite], men ändå känslan av att snart, snart är vi där...

I've got the blues.

Jag har redan försvunnit härifrån. Jag har redan flyttat. I wish it was for real, though. Men det är bara en liten del kvar. En jobbig part men det är för något bra, så det är bara att ta sig igenom det. Sedan är det bara att tuta & köra. Jag far illa av ensamheten, därav den enorma längtan efter ett "normalt" liv. Sällskap till kvällsmaten. En sambo som sover i samma säng som mig mer ofta än en gång i veckan. Jag begär inget hus med guldkant och granit, bara en bostad för två, innehållandes en person mer än mig själv. Den andra delen jag far illa av är att jag inte kan motstå fest. Jag har ingen lust egentligen, men vad finns det annars att göra? Jag vill ju inte sitta själv hela tiden. Jag behöver träffa folk, och vad gör dem på helgen? När det är den enda gången jag har tid att träffa dem. Dem festar. Jag vill ha lite av ett reklamliv. Där jag står i köket med skinande vita tänder, barn som springer i slowmotion runt mig och en man som ger mig en puss på kinden och sedan sänder ut ett litet plingande ljud när han blinkar till med ena ögat. Allt är skinande rent och katten har perfekta ränder. Istället sitter jag här, slö, vaken men i drömmar, och lyssnar på grannarna som spelar Creedence Clearwater Revival. Where does it end?

En radikal förändring.

Från att ha vart ett stadsdjur, kommer jag kanske inom kort bli ett landsdjur. Inkrupet i en vrå, fyra mil från dem jag älskar, sex mil från dem jag delar blodsband med. Men jag tror på det! Körkort skaffar jag nu, det tar ju inte lång tid. Jag flyttar inte utan ett körkort! Jag tänker inte bli en såndär som aldrig är i stan, utan sitter i telefon hela kvällarna och velar om jag ska ta bussen till stan eller stanna hemma. Jag stannar nog hemma då, om jag känner mig själv rätt. Allt måste ha rätt förutsättningar för att fungera till 100%, även detta.

Positivt: Jag träffar min sambo mer, jag får ett körkort, jag kan jobba extra.

Negativt: Tidigare morgonar, hemma senare efter jobbet, svårare att träffa vänner.

Men jag tror på det! Det måste jag. Annars får jag sluta tro på allt och det vill jag inte!

Friday, i'm not in love.

Nu är det helg igen. Jag är mitt i mellan att vara sjuk och att vara frisk. Jag är sällskapssjuk samtidigt som jag inte orkar. Det enda som känns säkert är att jag är arg på grannarna. Det går inte missa att det är helg på Skogsudden! Irriterande att ha teven på eftersom det hela tiden i bakgrunden dunkar något slags jävla diskoskitsdunk. Hur vore det om folk började lyssna på lite bra musik. Då hade jag nog kunnat vara lite gladare. En bra låt hade iaf kunnat spelas. Exempel på låt skulle kunna vara: Ak-Momo- Women to control eller också Oh No Ono- Keeping warm in cold country. Men nä-e då. Det ska spelas Mr Vain och annan skit som vanligt. Låtar är bra sålänge dem dunkar och vibrerar i mina väggar, sedan vad det är spelar ingen roll tydligen. Eller har folk så dålig smak EGENTLIGEN? Så, som vanligt. Vad ska jag göra? Stanna hemma och lyssna på skiten? Åka till Lammhult och äta enormt god pizza och träffa min sambo? Träffa Sofia och ta en öl med henne och några andra på Stenladan? Sitta hemma och kolla på idol? Titta på film med Elin och Micke? Gå till DeLuxe och dricka öl med mig själv och hoppas på att jag träffar någon jag känner? Nja, inget av alternativen är så där extra övervägande. Det är isf att stanna hemma eftersom jag inte är riktigt frisk ännu. Nu ringde mamma. Hon ville jag skulle följa med till Danmark imorn. Min syster är där med sin familj och så kunde vi också komma och bo i deras stuga. Jag vet inte. Hade kanske vart skönt att komma iväg...Tåls att fundera på. Nu måste jag ta hand om den där tråkiga tvätten igen...

Wiiiii!!

Tråkigt & ointressant inlägg:

Fortfarande sjuk. Även magen verkar vara förkyld. Det sa Eva till mig att den kan bli. Jag har nu ägnat mig åt att sortera garderoben, tvättat, städat och nu ska jag laga kvällsmiddag...snart. En arbetsdag till innan vila. Jag behöver verkligen vila. Hade det inte vart kaos på jobbet så hade jag vart hemma hela denna veckan. Hoppas att jag snart ska orka träffa nån kär vän som bor mitt i stan för det känns som en evighet sen och det tycker jag inte om. Kanske i helgen om jag orkar. Och om hon vill och har tid. Meningslöst inlägg som vanligt. Nu ger jag upp.

Tredje dagen gillt.

De som vet säger att det tar tre dagar för kroppen att bli av med all nikotin. Så imorgon borde det vara borta. Jag har nämligen inte rökt sen i lördags eftermiddag och idag är det tisdag förmiddag. Ibland kan det vara bra att bli sjuk, även om det är den värsta förkylningen på länge. Jag tror också att en blandning mellan förkylning och ingen nikotin på tre dagar gör att man blir extra känslig. För det har jag vart nu de senaste dagarna. Otroligt. Det som känns extra jobbigt är att det känns som att jag inte har rätt att vara hemma från jobbet. Jag är riktigt dålig, men ska gå på planering idag och sedan jobba imorn fast jag fortfarande har feber och är kass. Är jag den enda som inte har rätt att vara sjuk? Dem ville helst jag skulle komma redan idag men om man inte orkar ta sig ur soffan och och man inte känner att man klarar av det så måste man väl ha rätt att säga nej? Så nu sitter jag här med dåligt samvete för att jag är sjuk. Härligt!

Himmel och Helvete.

Jag önskar att jag slapp älska. För när det är bra blir man blind för alla fällor, och tror att man har moln under fötterna. När den känslan rasar så är det verkligen som att falla från toppen till botten och det finns inget där i mellan. Inget vindmotstånd, ingenting. Bara ett sekunders-kort fall från himmel till helvete. Men känslan av att vara ensam är svart och man vill ju tro på att himlen verkligen finns. Så man kämpar. Man kämpar till hjärtat blöder, tills man glömmer bort att kämpa för sig själv. Och där fastnar man. Man kommer inte ut, inte själv. Det blir svårare och svårare att andas och känslan är brännande. Men så helt plötsligt är allt ljust igen. En liten kommentar eller en blick som gör att man helt plötsligt har moln under fötterna igen och man tror igen. Man tror att allt är bra. Tills nästa gång. Jag faller där i mellan hela tiden, som mest är jag i uppe i det blå. Men har man en gång besökt helvetet så gnager det på din själ för alltid. Iaf så länge du hela tiden befinner dig på en sida av kontrasterna, och aldrig finner en jämvikt på mittlinjen. Jag kämpar för att hamna där, hitta en avsats när jag faller. Jag kommer inte ge upp heller. Inte förrens jag inser att jag hamnat i helvetet och vet att jag är fast för alltid...

No Lies. I love you.

...it makes no difference if we make it or not.

Atjoo!

I can't stop wondering: If I get a cold, do you want to share it with me?

Jag har ont i hals, öra, näsa, huvud, nacke + febervärk i hela kroppen. Jag behöver sympati, en kopp té, sällskap, och halstabletter. Ipren hjälper inte. Jag är glad att jag valde att stanna hemma igår eftersom det bara flög på mig, på en sekund så var jag sjuk. Nu ligger jag här hemma och tycker synd om mig själv. Väntar på att telefonen ska ringa så att jag kanske kan få lite sällskap men verkar som att det inte blir så. Är jag inte bättre än såhär ikväll så blir jag nog hemma från jobbet imorn. För just nu orkar jag inte röra mig en cm. Otäck förkyldning jag har fått, den är så överdrivet jobbig! Usch.

För övrigt är det fars dag idag. För vissa är nog denna dagen en av dem värsta på året. [Puss]. Jag kommer nog inte kunna åka till min pappa idag :( för denna hemska förkyldningen! Åh!

Ska fortsätta kolla på rocktema på Idol nu. *snörvel*

Ingen rubb-rik.

Första groggen för kvällen. Jag vet fortfarande inte vad jag ska göra. Men just nu har jag sällskap av Liza. Hade glömt att vi faktiskt är brännmärkta med samma tatuering [Tre stjärnor, inte Tre Kronor]. Vad gör folk en sådan här fredagskväll? Jag vet inte för det känns som jag har hamnat utanför systemet. Skönt, men ikväll jobbigt. Eller så far jag till Lammhult på pubafton. Kan inte bestämma mig. Läget är under kontroll ändå för vad som än händer, eller inte händer så vet jag att det inte spelar någon större roll. Det är ju faktiskt Idol på tv-kanalen ikväll och man är ju ändå lite nyfiken på Lars framträdande. Och jag har kylen fylld till bredden med spä-e och skåpet fyllt med alkoholhaltiga drycker. Kan faktiskt bli en riktigt skön fredag även om jag inte går längre utanför dörren än för en cig. Men som sagt, det får spriten avgöra! :)

Första glöggen...

..känns i hela kroppen. Den värmer lika gott första gången man dricker den varje år. Denna vinterhöstiga dagen blev den första glöggdagen detta året. Jag ska mysa med en kopp till lite senare, men då ska jag också lyxa till det med värdshusbakade pepparkakor.
Vilken härlig dag det har varit idag. Solen lyste på de få höstfärgade bladen som finns kvar på träden, men i gräset var det frost. Luften var sådär underbart frisk att det nästan ilade i lungarna för varje andetag jag tog. Frisk härlig luft. Jag fick en bild i mitt huvud idag när jag kände denna luften fyllas i mina lungor. Det var en bild av att jag stod med utsträckta armar, tittade upp på den klara himlen, snurrade runt och kastade höstlöv omkring mig. Frihet. Men från vad? Kanske är det att jag tände ljus för mina bortgångna vänner igår, eller för att jag inte gjort något speciellt denna helgen. Vad vet jag? Skön känsla var det iaf att få släppa alla tunga tankar och bara snurra.

Är det färdig-spökat nu?

Imorgon är en annan dag...

Ja, det kan ju igentligen vara vilken dag som helst. Denna dagen som är idag är iaf nästan en vecka senare än förra helgens fest. Den var trevlig måste jag lägga till pga av mitt tidigare inlägg. Mitt Forever21-linne gick sönder [sura miner], Elvis aka bli pappa [glada miner], Erntsson var på festen [mycket trevligt] och ja, så åkte jag till stan. Missade lite sura miner tydligen men det var ju ingen förlust. Grethe och Tobias spelade skivor på Café Deluxe [väldigt duktiga] och det var allmänt kul!

Ikväll har jag kollat på Idol [hmm, jag vet det är fredag!]. Jag har längtat efter Anders Björn Rodin och gör ännu. Sängen är så stor när han är borta, fast både på ett tomt och skönt sätt. Nu kan jag ligga snett över hela ,istället för att ha en benig rumpa upptryckt nära inpå.

Måste också tillägga att i torsdags hade jag det jättemys med Grethe, bara att hänga med henne blir man glad av. Sen att vi hade jättegott kaffe, fika och tända ljus var ju ett plus i kanten, samtidigt som snöflingorna vällde ned utanför fönstret. Myyys!

För att inte glömma denna helgen också: JÄVLA FITT-GRANNAR!! Jag vill sova!

Snabbt inlägg, inga större tankar om livet och många tilläggningar. Vad kan du begära av en ensamvarg kl 23.27 en fredag?

Ikväll är det fest...

..i Stojby. Hos Ante och Emelie. Vad som hände sen, får du veta imorn. Trevlig Helg!

Baby.

Nu tror nu alla visa sirapssega raktänkta där ute att detta handlar om Acke. Men Nej! Det gör det inte. I måndag sov min underbara systerson över här. Vi åt "godisfredag" och tittade på läskiga Horton. När John Blund började klia i lillkillens ögon gick vi till sängen och läste saga. Den lilla söta råkade slå till mig på kinden lite under godnattsagan och då vände han sig till mig, kramade om mig och klappade mig på kinden och sa: "Förlåt Ia, Jag älskar ju dig!". Han är så liten men ändå så stor. Det var de två mest mysiga dagarna på länge! I onsdags kom han till jobbet. Då ville han inte med mamma och pappa och handla, utan skulle istället följa med mig hem. Så vi tog vagnen och gick en höstpromenad hem, härligaste härliga! Väl hemma tittade vi på bolibompa och fikade. Myyy-ys!
Idag har jag passat Tova lite när Ida var och klippte sig. Vi gick på stan och det blev lite gnälligt först. Men sedan träffade vi Grethe och Cato och då var allt genast mycket roligare, tyckte Tova. När jag gick med vagnen på stan idag så tänkte jag: "Tänk om jag fick ha det så här varje dag! Power-walk med barnvagn och trösta när den lilla är ledsen. Någon som kramar om en på kvällen och säger godnatt." Men det får vänta...tills den dagen kommer. Och det lär inte blir på ett bra tag. Men jag är bestämd..Den dagen SKA komma!

Men saken är den...

..att jag älskar dig, igår, idag, imorgon, förevigt!

The world is turning up-side-down.

Hur får man stopp på det? Jag tänker inte gå in på några onödiga detaljer som jag under morgondagen funderar på att ta bort, för imorn kommer det vara annorlunda. Imorn kanske det blir en ny dag, ja, antingen det eller en gammal. Hur ska jag veta? Att planera framtid är ändå bara ett slags mänskligt verktyg för att krossa sönder och samman. Hopp? Det har jag gett upp. Hopp är också ett sätt att förstöra sig själv. Att lita på någon? Det är heller inte längre min grej. Det kom jag på idag. Vem som helst kan när som helst ljuga dig rakt i ansiktet. Och du vet ingenting, bara ett hopp om att allt är bra och att imorgon är en ny dag. Men tänk som sagt om det är en gammal. Det skrämmer mig. Självklart skulle det säkert också vara en av de sämsta dagarna man upplevt i livet. Skulle man då gjort allt annorlunda?

Det hade vart skönt...

...att vara där.

Solnedgångar.

Inlägg: Igår slocknade ljuset hos grannen vid kvart över elva, så gjorde även stereon. Det var inte så sent men innan dess var det meningslöst att ens tänka på att ha på ljud på televisionen. Ikväll blev det tyst nu: 23.50. Inte heller så sent, men jävligt sent för att kunna se någon film eller kunna slappna av på en hel helg. Jag vill inte bo här längre! Inga lägenheter går dock att få tag på. Det är meningslöst. Mina ögon är trötta men livet på övervåningen har gjort kroppen livlig, förmodligen på grund av adrenalinet som pumpats ut av mitt hat för grannar. Kan man inte få ta det lugnt och slappna av eeen enda helg? På måndag är det jobb igen och det verkar inte som att varken min feber eller min smygförkylning vill ge sig. Speciellt inte om jag inte får vila. Imorn ville jag träna, men det kanske inte är någon bra idé nu ändå.

Annars: Jag har färgat håret [lika viktigt att nämna i min blogg som i linda rosings]. Jag har även haft finfrämmat: Grethe [absolut viktigt att nämna], som har spelat Buzz med mig på PS2. Jag har städat, fint blev det. Jag hann inte städa sovrummet så dit in är dörren stängd. Om det ändå var så lätt att undgå andra problem... :) Imorn ska jag kanske gå lång höstpromenad med f.d grannen och träna. Hinner jag så ska jag också till min kära syster och frisera hennes runda buskar. Detta är tydligen mitt ansvar...Men jag tycker ju mest det är kul! På måndag ska Acke hämta Sebastian på dagis. Sedan ska vi ha mys med världens bästa systerson/gudbarn både måndag och tisdag då han ska sova över.

Personligt: Jag är nog där jag vill vara. Fast det finns tre förluster i mitt liv som fortfarande tar väldigt hårt på mig. Ibland funderar jag på om jag skulle prata med någon som kan sånthär? Det är svårt att ta itu med själv. Har ju inte direkt någon som kan förstå och känna samma som jag. Någon som förstår varför vissa dagar är bra och vissa dåliga. Varför jag har svårt att tro att något varar förevigt. Jag VET ju att när man vaknar nästa dag kan allt DET vara borta. Några ord från någon som redan vet är det man får, men inget finns kvar. Ingenting kan ändra det och man får aldrig chansen att ångra. Inte heller chansen att någonsin mer uppleva tillsammans. Därför är jag så orolig, och senaste tiden väldigt osäker. Jag tror att den största smällen är nu. När tårarna torkat ut, minnet tynat, synvillor av liknande skepnader försvunnit och doften av dem, men känslan av ännu mer tomhet och osäkerhet tagit över... Och man börjar förstå: det blir aldrig igen.

Sam[bo]spel.

Allt leva med någon under samma tak innebär att kompromissa, men det största och första man måste ta itu med är att acceptera varandras brister. Strumpor liggandes på konstiga ställen, kläder på golvet framför tvättkorgen, disken odiskad efter att man arbetat en hel dag och ens kära sambo vart ledig- det är vardagliga brister, fulcharmiga brister som på något sätt hade vart tomt utan! Men sedan finns det mer djupa brister som handlar om personlighet. Sådant som kan göra ont som t.ex. säga något som sårar utan att be om ursäkt. Dra igång ett bråk själv och sedan lägga skulden på sin sambo. Eller berätta något som sagts i förtroende till varandra.

Men tänk på så mycket man får...Hur härligt är det inte att ha någon att tänka på som känns i hela kroppen, bara vid blotta tanken på den personen? Någon att lägga upp benen på efter en tuff dag på jobbet, eller någon som säger att han/hon älskar dig vid ett tillfälle då all tid bara stannar. Kan man leva utan det? Jag känner nu: Nej!

Goddag.

Inte en suck ens på väldigt länge. Idag var det dags att göra sig hörd igen. Jag lovar att jag ska bli mer skrivglad. Senast har jag nog inte vart så glad alls. Förrens nu. När dörren till mitt nya liv öppnades och jag kände mig precis sådär som jag längtat efter att känna väldigt länge. Grattis till mig själv för att jag lyckats att skaffa mig det jobb jag verkligen vill ha!
Just nu känner jag mig dock väldigt ensam. Han som alltid ska vara vid min sida har inte tid till det och jag får besöka tillställningar själv. Men snart så ska väl vi också få ett drägligt liv och ett liv till, kanske två. För jag föreställer mig inte att vi ska göra vår resa ensamma...!

För allt i livet önskar jag också att min allra käraste vän börjar stå stadigt på sina ben igen snart!

[Ett kryss över Arvika.]

Nä, det blir inget med Arvika. Tyvärr. Biljetten är såld. Visst, lite tråkigt är det ju men har ju Dublin att se fram emot. :) Och jag har väl inte vart helt "upp över mina öron" att åka dit heller. Några band jag ville se som jag missar tråkigt nog men det kommer fler gånger. Dessutom är jag ganska dålig på att gå och kolla på band när jag är på festival. *turalurAlura* (-med irlänsk brytning).

Så nu har jag bestämt att jag och Acke ska åka och campa någonstans: en natt-två dar. Vi ska sitta i solnedgången, dricka gott vin och äta färsk frukt. Hellre det. :) I like 2 müsa.

Så nu får jag väl övergå till det ämnet och Dublin och lämna Arvika bakom mig...

Idag ska jag träffa fd. grannen Grethe. Stackarn är sjuk, så jag ska sällskapa henne lite... den ynklige! Hi Hi. Wii! Jag tycker faktiskt om att umgås med personer som är världens underbaraste! Och det är ju hon...: Världens underbaraste vän! (hjärtsymbol)

Nä nu säger min mage kurr...det betyder att den vill äta!

Måste tillägga att jag har träffat min idol: Plus- Sverker! Han är bäst och om ni nu ser honom prata om Ullared på Plus och kasta det i eldtunnan så ska ni veta en sak: Han handlar där själv! *trumvirvel*

Hatt Baby!

M i s s y J a y .

Hej hopp. Nu byter jag snart min adress vilken kommer bli: http://www.missijay.blogspot.com om du inte vill sluta läsa mina meningslösa tankar. Så den dagen du inte längre kommer in på "charliewithc.blogspot" så är det bäst för dig att du har sparat min nya adress. Same shit, different smell. Alltså, alla gamla inlägg och kommentarer & så vidare kommer att finnas kvar, det är bara webadressen som kommer ändras. Så glöm inte nu att skriva ner denna adressen för du kan väl inte missa något som handlar om moi? :P

Puss puss på er,... trogna läsare. :* *wink*

Love.

Såg Sex And The City igår på bio med Emelie och Carro. Många tårar men desto fler skratt...

På lägenhetsfronten börjar det se lite ljusare ut. Jag har möjlighet till att kanske få hyra Elin's lägenhet när hon far till Norge för att jobba som flygvärdinna. Den ligger på Pär Lagerkvist's väg på Norr och är en etta på ca 50kvm. Bra för mig!(?) Frågan återstår ju ändå: Gör jag verkligen rätt? Men kan något vara fel som känns så rätt? Jag vill ju samla ihop mina saker och sätta mig i soffan på kvällen, andas ut och kunna säga "Äntligen hemma!". Kan inte minnas när jag kände mig riktigt hemma...Jag kände ju inte så på blåbärsvägen för jag var aldrig riktigt hemma där. Brydde mig inte så mkt om den lägenheten. Hade fester varje helg, rökte inne och i veckorna var jag inte hemma i den. Nu kanske detta äntligen kan bli hemma! Men inget är säkert förrens man har allt på det torra, alla kakor i magen (inte burken) så att säga. :)

Jag har kommit in som reserv i Alvesta iaf, så chansen är stor att jag kommer in till hösten. Hoppas! Fast då hade jag helst velat bo i Alvesta också men det är ett senare problem.

Idag har jag också vart och köpt liggunderlag, sovsäck ska jag låna av Andreas. Pappa var också å lämnade mina flak och mitt vin så nu är jag redo! Tyvärr så har jag dock fått nackspärr(!!!) så jag kan inte röra mig så mkt men jag tänkte iaf ner på stan å dricka lite vin ikväll. Det blir lungt ändå för jag ska ju på bröllop imorn. Då ska jag vara så fin i klänningen och resten av min outfit! Wii!

I hear in my mind all of this voices. I hear in my mind all of this words. I hear in my mind all of this music. And it breaks my heart.

Tingsek till Arvika.

I always jump into it, with my whole heart and no shame...

Hur ska jag förklara? Nästa lördag (5 juli) kl: 14.30 skall jag sitta i gräset, äta lunch och bara avnjuta Tingseks ljuva stämma på Arvikafestivalen. När jag bodde själv så mådde jag enbart bra när jag lyssnade på Tingsek så den skivan spelades ganska flitigt i ett år nästan, ett halvt minst iaf. Varje gång jag hör Tingsek nu så känns det som att jag vet att jag klarar mig...hur illa det än är och hur illa sviken man än blir!

Pratade en stund med grannen Henriks pappa idag. Det är nog som han säger: "Det värsta man kan gå igenom i livet är nog att behöva begrava sitt eget barn! Men någonstans där inne finner man styrka att gå vidare!" Det gav mig ett uppvaknande: "Jag klarar mig! Det här är bara en grop eller tio på vägen!" And my knees are shaking, and my dreams are breaking but I know I live, but i know i live, today...

Im not going down on my knees,
Begging you to adore me
Cant you see its misery
And torture for me
When Im misunderstood
Try as hard as you can, Ive tried as hard as I could
To make you see
How important it is for me

Here is a plea
From my heart to you
Nobody knows me
As well as you do
You know how hard it is for me
To shake the disease
That takes hold of my tongue
In situations like these

Understand me

Some people have to be
Permanently together
Lovers devoted to
Each other forever
Now Ive got things to do
And Ive said before that I know you have too
When Im not there
In spirit Ill be there

Here is a plea
From my heart to you
Nobody knows me
As well as you do
You know how hard it is for me
To shake the disease
That takes hold of my tongue
In situations like these

Understand me

/Tingsek- Shake the disease.

Lägenhet i Växjö efterlyses.

En enrummare räcker för mig som inte är allt för dyr nu när jag pluggar! Skriv gärna en kommentar om du har något att erbjuda mig, jag behöver en lägenhet redan ifrån idag!

Ja du, det är f-n inte lätt att hitta lägenhet i växjö. Gå in och kolla på boplats i växjö och sök på enrummare. Fick upp tre: två i Lammhult och en i Åryd. Ja för där vill man ju bo- inte!

Finns inte många tvåor heller om man inte vill bo på Nydala, men jag vill gärna inte få inbrott och bli våldtagen på vägen hem från krogen så jag tror jag hoppar det.

Vissa har ju tur och hittar en perfekt lägenhet mitt i centrum, alldeles för dyr för ensamma jag men om jag hade haft en prins så hade det kunnat vara vår drömlya. Hoppas att det är deras dröm och att dem trivs! (Puss på er! Saknar er massor!)

För övrigt så läser jag Naturkunskap nu, lite Engelska och kanske så börjar Fysiken imorn, har dock inte fått svar på det ännu. Imorn jobbar nog sista dagen innan sommaren på Vallen (dagis). Förra veckan hade vi midsommarfest som betydde avtackningar av både barn, föräldrar och personal. Det var sorgligt... Men jag hoppas jag får komma tillbaka efter sommaren om jag inte pluggar i Alvesta då!

I don't wanna be buried in a pet cemetary, I don't wanna live my life again....

A vs D

Jag undrar: Skall jag fara utomsocknes till Arvikafestivalen?

Jag undrar: Skall jag flytta till egen lägenhet?

Jag undrar: Skall jag göra si eller så?

Jag undrar: Hur lång tid tar det att hälla över 1 gram vatten i ett provrör om jag häller 1 miljon vattenmolekyler i sekunden?

Jag undrar: Hur ser framtiden ut och kan jag få veta det nu, tack?

Goodbye Horses!

Let's blog about sommar.

Hej för första gången på länge! Åh det har hänt så mkt att jag inte har haft tid att skriva. Jag har flyttat från Skogsuddevägen till Skogsnäsvägen, bytt sambo från Acke till Linda. :) Har nog bott här en och en halv månad nu om inte mer... men känner nog att min gamla sambo passade mig bättre ändå. Haha. (Linda du har vart kanon!!) Jaja, fortsättning följer på den historien en annan dag.

Sweden Rock Festival är också avklarad. Ja nästan iaf, för jag fick åka hem på fredags natt pga antingen uttorkning eller matförgiftning, eller både och...hum. Dålig är jag fortfarande iaf.

Imorn ska jag iaf ut på sjön och burna loss över vågorna. Skönt skönt, och solbrändare ska jag bli också. Det här var inget sammanhängade, intressant inlägg precis men det matchar väl mig just nu: Osammanhängande och ointressant. (numer med glasögon).

Nu nu vill jag ha ett hem igen! Puss.

For a disease like you there is no cure.

Man kan inte ändra på någon.

Härligt väder idag. Jag hade velat att det var lite varmare ute bara så hade det vart en perfekt vårkväll för öl och kanske t.o.m grill. På måndag skulle det hämtas motorcykel men då ska det ju snöa - typiska aprilväder. . . Ikväll blir det lite öl, tacos och film i goda vänners lag. Imorn har jag blivit tvingad att åka till Ge-Kås- Ullared kl 06.00. Fy f*n vilket skit. Men vad gör man inte för familjen, kanske kan hitta nån gardin iaf.
Har för övrigt hoppat av min biologikurs A nu för den var ju uppbyggd för genier och inte för Janet med två hjärnceller, där den ena cellen berättar hur allt fungerar och den andra inte fattar. :) Så nästa vecka är jag pluggfri men ska försöka jobba lite extra på dagis istället. Veckan därpå ska jag börja läsa Engelska B. Det kommer nog inte gå så bra med min svängelska. :)

Damn, we´re in a tight spot!

En arg sköldpadda skäller på en rädd.

Igår friade för övrigt Acke till mig- Och jag sa JA! Lyckliga jag är jag nu.

me.me.me.me.me

Jag! Ibland är jag en ganska bra flickvän faktiskt. Tyvärr så är jag sjuk idag så jag kunde inte ordna påskpresenten själv, utan grannen [underbara, underbara (uppblåsbara? nä!) grannen!] har hjälpt mig på traven. Jag ska försöka orka gå till Willys sen och slutföra min plan. Han blir nog nöjd, mitt fjun...
Förkyldningsinfluensan är den värsta någonsin som träffat mig! För det känns som den har träffat mig rakt i huvudet som ett pistolskott. Huvudet känns tre ggr större, jag har ont i hela kroppen, hostar snart lungorna ur mig! Tyck synd om mig då för fan!
"Ye' Ye' Yeah and it goes, this my cool...." Nynnar på låten som har hjärntvättat alla...Adam Jävla Bajskorv Tensta. Jag vill också bli rik så lätt! Vill inte längre vara en fattig student. Nä nu snurrar jag bort mig...

Igår var vi på påsk middag hos Ackes mamma! Hans far var också där och det gick bra. Kul att alla kunde komma, Jocke & Henke, Jag & Acke, Fredde & Maria m. barnen Agnes & Judith och så klart Aina & Sigge. Väldigt väldigt trevligt och mysigt! Hade inte kunnat spendera Långfredagen på ett bättre sätt tror jag inte. Och dessutom vann jag ju Stopp, inte så mkt i potten men iaf. Så nu är min lilla väska väldigt tung på mynt. :) Wiii.

me.me.me.me.me.me.

Potatis är en rotfrukt!

Charlie & Grethe talar historia:

Charlie: "Hur kom man på potatisen?"

Grethe: "Jaaa, man åt väl rötter på den tiden och så märkte man väl att om man lät plantan sitta ett tag i marken så blev roten större och att man kunde äta den(?)!"

Charlie: "Jaha, så då kan man säga att en potatis är en slags rot?"

Grethe: "Eeeh ja? Det är ju faktiskt en rotfrukt!! Hahahaha!!"

Jag har lärt mig något nytt, att plugga var kanske inte så fel för knölen!

För övrigt läser jag historia nu, men det är bara en vecka kvar, sen blir det biologi eller kemi. Har inte riktigt bestämt mig ännu. Jag har jobbat extra även denna vecka på dagis så nu ligger skolan över igen så jag får nog sitta uppe ganska länge inatt. Min andra sänghalva kommer vara tom nu fram till söndag. Tre ensamma, kalla, tråkiga nätter utan vår tåflört. Blä. Acke ligger ofta med ryggen mot mig, för han sover bäst så. Jag vill att han ska hålla om mig men så kan inte han sova så genom tiden har vi funnit vår tåflört, vi håller varandra i fötterna kan man säga. På så vis kan vi hålla i varandra även fast Acke ligger med ryggen mot. Sådant gillar jag, sådant som vi gör och som är vi. Vi har funnit en lösning och den bara kom från tomma intet. Vi har haft tre väldigt bra dagar nu, varav igår så körde jag runt i tre timmar [utan kärringstopp!], med Acke brevid mig. Utan att gå in på detaljer så var det en väldigt härlig liten tripp vi gjorde! Upptäckte för övrigt att jag för nuvarande känner av min biologiska klocka för första gången på riktigt. I bestämd form- inte just nu men inom två- tre år. Det är inte riktigt ömsesidigt mellan oss märkte jag. Efter att frågat fick jag svaret "om några år!" och det kändes väldigt länge dit, och just nu önskar jag att tiden gick fortare. Det var på sovvilan idag på dagis som jag förstod att jag är nog längre in i framtiden än vad jag själv visste om...

Efter regn kommer solsken.

Idag är det så. Först regn, sen kom solen och det känns som vår. Härligt! Men är det samma sak med livet? Om regnet kommer först, blir det solsken sen? Bara kom att fundera på det tidigare idag. Och om det är solsken borde det ju komma regn, så det är lika bra att förbereda sig. Jag tror dock att vissa stormar aldrig riktigt passerar. Dem lämnar spår efter sig som hela tiden gör en påmind om det där gråa och dystra. Bara en tanke som sagt.

Jag är ganska trött idag. Har jobbat ganska mycket extra denna veckan. Och sedan på det så har jag jättemycket i skolan denna veckan. Det är så typiskt. Men det blir härliga pengar sen när dem väl trillar in.
För övrigt har jag fått hem mitt löshår så snart kanske jag blir långhårig. Fast jag tror jag ska sätta fast det med Clips så att jag kan ta av och på det när jag vill! Och snart kommer MCn, 19 mars för att vara exakt, så nu är det dags att köpa MC-kläderna klart. Har iaf ett par kawasaki-stövlar nu, så det är bara resten kvar! :)

Men nu måste jag ägna mig åt böckerna så jag kan få vara lite ledig i helgen iaf.
Och grattis till oss, nu är vi förlovade!

Helsingör.

Igår åkte vi till Helsingör över dagen. Bara vi två. Var där runt ett efter bil och båtfärd. Vi gick runt och kollade efter en bra restaurang i nästan en timme tror jag. Sedan hittade vi en jättemysig vid namn "Chaplin's Cafe". Där åt vi så vi höll på att spricka. Sedan när vi kom ut i solen och den 10gradiga vårluften så märkte vi att det var ganska folktomt. Alla affärer hade ju stängt. Vi som hade tänkt strosa lite och kolla kläder och grejer. Suck! sa vi. Kollade lite i en minibutik med sprit som var den enda som var öppen. Bestämde oss ganska snart för att ta båten tillbaka. Acke som drack ett glas vin till maten för vi trodde vi skulle vara kvar ett tag ju. Men vi åkte hem. Resan blev kort men ändå skönt att komma iväg! Väligt skönt. Och vårkänslorna fick man tillbaka när man satt i solen som lös in genom fönstret på Chaplin, med en dansk fet jävla pilsner i handen. Mmmm.....

Abstinens.

Ja du, mannen i mitt liv...idag saknar jag dig mer än någonsin känns det som. Jag vill pilla dig i håret, kyssa dig i nacken och på munnen, hålla om dig, viska
i ditt öra att jag älskar dig, känna din närhet och höra din röst. Jag är helt såld!

J A G Ä L S K A R D I G !

Mangoshot.

Ja, det är faktiskt bra för magen med proviva, speciellt mango är god!

Nu är min kära katt på djursjukhuset och har nog nu blivit lite mindre man är vad han tidigare var. Men jag vill bara ha tillbaka honom...hela lägenheten känns helt död på något vis när han inte är här, och jag känner mig obekväm, vet nästan inte hur jag ska vara. Han är ju alltid här, och vilket sällskap han är! Universums keligaste katt: Katten Jansson/Morris. Snart ska vi hämta honom...om 50 minuter för att vara exakt. Senare ikväll ska jag och Acke på kurs på körskolan så att jag får köra med honom sen. Det ska han få ångra när han märker vilken roadrage jag lider av. Haha! Studierna rullar på och jag är inne på vecka tre redan. Psykologin skulle jag kunna läsa hur länge som helst för den är så intressant. Kan knappt sluta läsa i boken när jag väl börjat. Hjärnan är faktiskt helt otrolig! Religionen.., inte så intressant... :I Jag bara längtar till att få läsa psykologi B senare! Nu måste jag betala min "Lipinjection Lipgloss" som jag har köpt på tradera. Kommer se ut som angelina jolie sen. Fast blond. (Just för tillfället mer gul än blond). Måste nog bleka en gång till idag...

Just nu, Lammult/B(l)ähult.

Jag sitter i Lammhult och har arbetat men min skola. även om jag har fått mycket gjort sså känner jag att jag står still. Jag vill vidare till nästa uppgift..Psykologin är riktigt intressant och jag har fått grepp om det...Religionen däremot är midre attraktiv i mina studier. Fan! Om man får säga så, så säger jag det igen: Fan! Jag kommer aldrig att klara av religionen....Första arbetet är dubbelt så stort som psykologins och intresset dubbelt så litet!

Jag måste peta in att jag faktiskt drog ut en tand och lagade en annan. Jag klarade det. Och nu är min skräck lite lugnare...Alltså har jag självmant(utan att veta om det) börjat genomgå en behavioristisk terapi. Dvs att jag stegvis har börjat se min skräck i vitögat, klarat av det och skapat mig ett självförtroende. Även den kognitiva terapin har väl spelat in...jag har omvandlat minanegativa tankar till positiva....iaf till hälften och nästa gång kanske jag inte alls tycker det är jobbigt att gå till doktor tand.

Imorn ska jag fira min föllsedag med familjen....wiiii!
Just nu dricker jag vin och saknar grannen...

Doktor Tand.

Så då var det dags. Imorn får jag svar på att jag kommit in på skolan. Det vet redan jag att jag har gjort för jag har ringt o frågat. Hihi. Supersmarta jag! Andas, det kan jag! Nu iaf...ut.
Jag får njuta av mina sista vecka utan att vara nerdränkt i böcker och nya kunskaper. Undrar om jag blir nåt smartare? Hade ju kanske behövts... :)

Idag var jag hos tandläkaren. Jag skrider efter sköterskan som hämtat mig i väntrummet utan att ens svara på hennes frågor. Jag håller hårt i mina grejer för på en sådan ond plats vet man inte vad som kan hända med en, och utan tänder är det svårt att identifiera en människa. Jag smyger in i rummet sköterskan hänvisar mig till och hinner knappt se en man i munskydd innan jag säger: "Jag får panik!" och sedan börjar gråta. Det känns liksom som att hela rummet snurrar och för att få stopp på det så sätter jag mig ner...rakt ner i den där hemska stolen...Och innan jag vet ordet av så har jag en servett i handen fär att torka tårarna med, en liten rund spegel i munnen, en väldigt trevlig man vid min sida och en sköterska som babblar om självförtroende och att det var himla bra att jag ens kom dit. Det hela slutade med att jag fick en ny tid tills på torsdag i ena handen och 2 Valium i den andra. Hoppas de där tabletterna är riktigt ångestdämpande för annars vet jag inte hur jag ska klara av det en gång till fast denna gång med sprutor och utdragning av tand och lagning av hål. Onda onda tandtroll! Jag är förbannad på er!

Nytt och gammalt.

En bra jul, och ett bra nyår. Löftena håller i sig ännu. Dvs; nya kläder, ny stil, sluta röka o vara mer hälsosam.
Idag har jag köpt nya kläder, ny stil. Skjortor och tröjor. Enkelt och snyggt.
Jag har även varit och grävt i gammalt. Varför gör man det? Släpper aldrig det förflutna taget om en? Även om man frivilligt rotar fram det, så vill man inte ha med det att göra. På tisdag eller onsdag kanske jag blir tvungen att stå rakt framför det förflutna. Jag bjöd in till ett kalas jag inte vill gå på...hur dumt som helst!