Tingsek till Arvika.

I always jump into it, with my whole heart and no shame...

Hur ska jag förklara? Nästa lördag (5 juli) kl: 14.30 skall jag sitta i gräset, äta lunch och bara avnjuta Tingseks ljuva stämma på Arvikafestivalen. När jag bodde själv så mådde jag enbart bra när jag lyssnade på Tingsek så den skivan spelades ganska flitigt i ett år nästan, ett halvt minst iaf. Varje gång jag hör Tingsek nu så känns det som att jag vet att jag klarar mig...hur illa det än är och hur illa sviken man än blir!

Pratade en stund med grannen Henriks pappa idag. Det är nog som han säger: "Det värsta man kan gå igenom i livet är nog att behöva begrava sitt eget barn! Men någonstans där inne finner man styrka att gå vidare!" Det gav mig ett uppvaknande: "Jag klarar mig! Det här är bara en grop eller tio på vägen!" And my knees are shaking, and my dreams are breaking but I know I live, but i know i live, today...

Im not going down on my knees,
Begging you to adore me
Cant you see its misery
And torture for me
When Im misunderstood
Try as hard as you can, Ive tried as hard as I could
To make you see
How important it is for me

Here is a plea
From my heart to you
Nobody knows me
As well as you do
You know how hard it is for me
To shake the disease
That takes hold of my tongue
In situations like these

Understand me

Some people have to be
Permanently together
Lovers devoted to
Each other forever
Now Ive got things to do
And Ive said before that I know you have too
When Im not there
In spirit Ill be there

Here is a plea
From my heart to you
Nobody knows me
As well as you do
You know how hard it is for me
To shake the disease
That takes hold of my tongue
In situations like these

Understand me

/Tingsek- Shake the disease.