skip to main |
skip to sidebar
I've got the blues.
Jag har redan försvunnit härifrån. Jag har redan flyttat. I wish it was for real, though. Men det är bara en liten del kvar. En jobbig part men det är för något bra, så det är bara att ta sig igenom det. Sedan är det bara att tuta & köra. Jag far illa av ensamheten, därav den enorma längtan efter ett "normalt" liv. Sällskap till kvällsmaten. En sambo som sover i samma säng som mig mer ofta än en gång i veckan. Jag begär inget hus med guldkant och granit, bara en bostad för två, innehållandes en person mer än mig själv. Den andra delen jag far illa av är att jag inte kan motstå fest. Jag har ingen lust egentligen, men vad finns det annars att göra? Jag vill ju inte sitta själv hela tiden. Jag behöver träffa folk, och vad gör dem på helgen? När det är den enda gången jag har tid att träffa dem. Dem festar. Jag vill ha lite av ett reklamliv. Där jag står i köket med skinande vita tänder, barn som springer i slowmotion runt mig och en man som ger mig en puss på kinden och sedan sänder ut ett litet plingande ljud när han blinkar till med ena ögat. Allt är skinande rent och katten har perfekta ränder. Istället sitter jag här, slö, vaken men i drömmar, och lyssnar på grannarna som spelar Creedence Clearwater Revival. Where does it end?
Jag har redan försvunnit härifrån. Jag har redan flyttat. I wish it was for real, though. Men det är bara en liten del kvar. En jobbig part men det är för något bra, så det är bara att ta sig igenom det. Sedan är det bara att tuta & köra. Jag far illa av ensamheten, därav den enorma längtan efter ett "normalt" liv. Sällskap till kvällsmaten. En sambo som sover i samma säng som mig mer ofta än en gång i veckan. Jag begär inget hus med guldkant och granit, bara en bostad för två, innehållandes en person mer än mig själv. Den andra delen jag far illa av är att jag inte kan motstå fest. Jag har ingen lust egentligen, men vad finns det annars att göra? Jag vill ju inte sitta själv hela tiden. Jag behöver träffa folk, och vad gör dem på helgen? När det är den enda gången jag har tid att träffa dem. Dem festar. Jag vill ha lite av ett reklamliv. Där jag står i köket med skinande vita tänder, barn som springer i slowmotion runt mig och en man som ger mig en puss på kinden och sedan sänder ut ett litet plingande ljud när han blinkar till med ena ögat. Allt är skinande rent och katten har perfekta ränder. Istället sitter jag här, slö, vaken men i drömmar, och lyssnar på grannarna som spelar Creedence Clearwater Revival. Where does it end?
