Och så tog sagan slut...

...när allt det som inte var säkert, blev säkert igen. Att planerna raserade och gick i kras. För jag känner mig lurad, skändad, utblottad och som den felande länken. Förlåt för det. Om det var mitt fel så är det bara jag som har drabbats. Jag vill inte längre. Jag måste hitta något säkert så vi kan vara osäkra igen. För nu när vi nått så långt, när vi har bestämt oss för att inte vänta längre så kommer detta bakslaget. Denna totala slakt av det som är viktigast för mig, det som blivit viktigast för mig. Varför tänker man inte på andra, varför förstår man inte att människor är personer som har ett liv utanför jobbet? Utan bara slänger runt och slår en blå tills man inte orkar resa sig upp igen. Fast jag lipar inte. Tårarna har tagit slut från och med nu. För det löser sig. Jag har klarat mig tills nu. Jag kan klara några resor till, jag har ju den bästa i bagaget!