My sun is finally shining.

Jag kan nog, om jag tänker riktigt länge, komma på något som inte är bra. Men det tänker jag inte göra. Jag tänker inte förstöra det härliga, underbara stället jag befinner mig på nu. Det har pågått flera dagar, till och med veckor men höjdpunken var för några dagar sedan. En stor chansning men helt klart vinst, jag sprang på jackpot. En liten dröm som värmer hela mitt hjärta, varje dag, varje minut, varje sekund. Självkänslan är helt klart där igen. På grund av helt otroliga 30 sekunder av något jag har väntat en livstid på och trodde jag skulle få vänta på i evigheter... Hur stark grunden är som jag står på vet jag inte, experimentet är inte utforskat ännu till hundra procent. Men jag vet, att det jag står på nu är redan cementen blandad till. Det är bara att vänta på att det ska stelna... Dock väntar en tuff tid. Ensamhet, då min mans liv fylls av jobb och åter jobb, julbord och sena kvällar. Jag får vänta 3 långa veckor innan vi kan vara lediga och dela en morgon tillsammans igen. Och jag saknar det redan.