Dagens ord = Dynga!

Först ringer telefonen kl 09.00 på morgonen, jag hade tänkt sova länge och har alltid telefonen på ljudlös. Men just idag hade jag glömt ljudet på. Vaknade, inte så utvilad, på ett ganska slött humör. Drack lite kaffe och gick sedan ut på en cig. Väl där upptäcker jag att min fina underbara jul-en med silverrosetter har blåst omkull i ovädret och det är jord överallt. Detta leder till att jag i kylan måste anstränga mig för att gå runt hörnet och hämta sopborste och börja på. Jag som bara ville röka en cig! Sedan har jag endel beslutsångest om jag ska åka till min kusin i braås och pyssla, eller om jag ska åka till Lammhult till min kära man. Jag bestämmer mig för att åka till braås först för att min syster sedan kanske kunde köra ut mig till Lammhult. Blir upphämtad av min syster, vi åker till coop. Där köper vi lim och silverpennor och diverse pysselgrejer för flertalet kronor och ser fram emot kvällen. [Måste också lägga till att jag stressat ned till stan för att hinna köpa vin innan systemet stänger.] Efter Coop kör vi förbi sandsbro och är laddade i bilen [jag dricker öl] då vi plötsligt hör ett skri i främre passagerarsätet där Sebastian sitter. Jag trodde han hade satt Bilgranarna [julutgåva från Ahlgrens] i halsen som jag tidigare köpt till honom. Sedan klämmer han fram en tyst liten mening ur en liten sjuk kropp: "Jag har kräkts!" "Jag vill hem och titta på Dora!" Så det var bara att vända å åka hem igen. Stackars liten! Men inte nog med det. När jag kommer hem ringer jag till Acke och säger att jag ska åka ut till honom, men får då ett tvär-nej! "Du kan ju inte komma hit och smitta ner alla med det!" Så då får jag stanna hemma... hemma... hemma. Jag vill inte vara hemma! Rena rama dyngan!

My sun is finally shining.

Jag kan nog, om jag tänker riktigt länge, komma på något som inte är bra. Men det tänker jag inte göra. Jag tänker inte förstöra det härliga, underbara stället jag befinner mig på nu. Det har pågått flera dagar, till och med veckor men höjdpunken var för några dagar sedan. En stor chansning men helt klart vinst, jag sprang på jackpot. En liten dröm som värmer hela mitt hjärta, varje dag, varje minut, varje sekund. Självkänslan är helt klart där igen. På grund av helt otroliga 30 sekunder av något jag har väntat en livstid på och trodde jag skulle få vänta på i evigheter... Hur stark grunden är som jag står på vet jag inte, experimentet är inte utforskat ännu till hundra procent. Men jag vet, att det jag står på nu är redan cementen blandad till. Det är bara att vänta på att det ska stelna... Dock väntar en tuff tid. Ensamhet, då min mans liv fylls av jobb och åter jobb, julbord och sena kvällar. Jag får vänta 3 långa veckor innan vi kan vara lediga och dela en morgon tillsammans igen. Och jag saknar det redan.

Driving.

Bilskolan är väldigt tråkig. Men jag kan ju det mesta så det är ändå ganska enkelt. Tråkigt bara att det tar sån tid. Nu ska jag snart åka ner och sitta vid datorn. Sedan halv fem är det teorikurs. Nästa vecka börjar min heltid. Då kommer jag verkligen inte ha tid till något annat än jobb och körskola. Tråkiga jag. Men jag är glad. För igår sa min sambo något som verkligen berörde mig på ett positivt sätt. Jag är på rätt väg och hjulen har börjat rulla igen. Men mer att det blir om det blir. Det känns skönt! Inga krav, inga förväntningar [kanske bara lite], men ändå känslan av att snart, snart är vi där...

I've got the blues.

Jag har redan försvunnit härifrån. Jag har redan flyttat. I wish it was for real, though. Men det är bara en liten del kvar. En jobbig part men det är för något bra, så det är bara att ta sig igenom det. Sedan är det bara att tuta & köra. Jag far illa av ensamheten, därav den enorma längtan efter ett "normalt" liv. Sällskap till kvällsmaten. En sambo som sover i samma säng som mig mer ofta än en gång i veckan. Jag begär inget hus med guldkant och granit, bara en bostad för två, innehållandes en person mer än mig själv. Den andra delen jag far illa av är att jag inte kan motstå fest. Jag har ingen lust egentligen, men vad finns det annars att göra? Jag vill ju inte sitta själv hela tiden. Jag behöver träffa folk, och vad gör dem på helgen? När det är den enda gången jag har tid att träffa dem. Dem festar. Jag vill ha lite av ett reklamliv. Där jag står i köket med skinande vita tänder, barn som springer i slowmotion runt mig och en man som ger mig en puss på kinden och sedan sänder ut ett litet plingande ljud när han blinkar till med ena ögat. Allt är skinande rent och katten har perfekta ränder. Istället sitter jag här, slö, vaken men i drömmar, och lyssnar på grannarna som spelar Creedence Clearwater Revival. Where does it end?

En radikal förändring.

Från att ha vart ett stadsdjur, kommer jag kanske inom kort bli ett landsdjur. Inkrupet i en vrå, fyra mil från dem jag älskar, sex mil från dem jag delar blodsband med. Men jag tror på det! Körkort skaffar jag nu, det tar ju inte lång tid. Jag flyttar inte utan ett körkort! Jag tänker inte bli en såndär som aldrig är i stan, utan sitter i telefon hela kvällarna och velar om jag ska ta bussen till stan eller stanna hemma. Jag stannar nog hemma då, om jag känner mig själv rätt. Allt måste ha rätt förutsättningar för att fungera till 100%, även detta.

Positivt: Jag träffar min sambo mer, jag får ett körkort, jag kan jobba extra.

Negativt: Tidigare morgonar, hemma senare efter jobbet, svårare att träffa vänner.

Men jag tror på det! Det måste jag. Annars får jag sluta tro på allt och det vill jag inte!

Friday, i'm not in love.

Nu är det helg igen. Jag är mitt i mellan att vara sjuk och att vara frisk. Jag är sällskapssjuk samtidigt som jag inte orkar. Det enda som känns säkert är att jag är arg på grannarna. Det går inte missa att det är helg på Skogsudden! Irriterande att ha teven på eftersom det hela tiden i bakgrunden dunkar något slags jävla diskoskitsdunk. Hur vore det om folk började lyssna på lite bra musik. Då hade jag nog kunnat vara lite gladare. En bra låt hade iaf kunnat spelas. Exempel på låt skulle kunna vara: Ak-Momo- Women to control eller också Oh No Ono- Keeping warm in cold country. Men nä-e då. Det ska spelas Mr Vain och annan skit som vanligt. Låtar är bra sålänge dem dunkar och vibrerar i mina väggar, sedan vad det är spelar ingen roll tydligen. Eller har folk så dålig smak EGENTLIGEN? Så, som vanligt. Vad ska jag göra? Stanna hemma och lyssna på skiten? Åka till Lammhult och äta enormt god pizza och träffa min sambo? Träffa Sofia och ta en öl med henne och några andra på Stenladan? Sitta hemma och kolla på idol? Titta på film med Elin och Micke? Gå till DeLuxe och dricka öl med mig själv och hoppas på att jag träffar någon jag känner? Nja, inget av alternativen är så där extra övervägande. Det är isf att stanna hemma eftersom jag inte är riktigt frisk ännu. Nu ringde mamma. Hon ville jag skulle följa med till Danmark imorn. Min syster är där med sin familj och så kunde vi också komma och bo i deras stuga. Jag vet inte. Hade kanske vart skönt att komma iväg...Tåls att fundera på. Nu måste jag ta hand om den där tråkiga tvätten igen...

Wiiiii!!

Tråkigt & ointressant inlägg:

Fortfarande sjuk. Även magen verkar vara förkyld. Det sa Eva till mig att den kan bli. Jag har nu ägnat mig åt att sortera garderoben, tvättat, städat och nu ska jag laga kvällsmiddag...snart. En arbetsdag till innan vila. Jag behöver verkligen vila. Hade det inte vart kaos på jobbet så hade jag vart hemma hela denna veckan. Hoppas att jag snart ska orka träffa nån kär vän som bor mitt i stan för det känns som en evighet sen och det tycker jag inte om. Kanske i helgen om jag orkar. Och om hon vill och har tid. Meningslöst inlägg som vanligt. Nu ger jag upp.

Tredje dagen gillt.

De som vet säger att det tar tre dagar för kroppen att bli av med all nikotin. Så imorgon borde det vara borta. Jag har nämligen inte rökt sen i lördags eftermiddag och idag är det tisdag förmiddag. Ibland kan det vara bra att bli sjuk, även om det är den värsta förkylningen på länge. Jag tror också att en blandning mellan förkylning och ingen nikotin på tre dagar gör att man blir extra känslig. För det har jag vart nu de senaste dagarna. Otroligt. Det som känns extra jobbigt är att det känns som att jag inte har rätt att vara hemma från jobbet. Jag är riktigt dålig, men ska gå på planering idag och sedan jobba imorn fast jag fortfarande har feber och är kass. Är jag den enda som inte har rätt att vara sjuk? Dem ville helst jag skulle komma redan idag men om man inte orkar ta sig ur soffan och och man inte känner att man klarar av det så måste man väl ha rätt att säga nej? Så nu sitter jag här med dåligt samvete för att jag är sjuk. Härligt!

Himmel och Helvete.

Jag önskar att jag slapp älska. För när det är bra blir man blind för alla fällor, och tror att man har moln under fötterna. När den känslan rasar så är det verkligen som att falla från toppen till botten och det finns inget där i mellan. Inget vindmotstånd, ingenting. Bara ett sekunders-kort fall från himmel till helvete. Men känslan av att vara ensam är svart och man vill ju tro på att himlen verkligen finns. Så man kämpar. Man kämpar till hjärtat blöder, tills man glömmer bort att kämpa för sig själv. Och där fastnar man. Man kommer inte ut, inte själv. Det blir svårare och svårare att andas och känslan är brännande. Men så helt plötsligt är allt ljust igen. En liten kommentar eller en blick som gör att man helt plötsligt har moln under fötterna igen och man tror igen. Man tror att allt är bra. Tills nästa gång. Jag faller där i mellan hela tiden, som mest är jag i uppe i det blå. Men har man en gång besökt helvetet så gnager det på din själ för alltid. Iaf så länge du hela tiden befinner dig på en sida av kontrasterna, och aldrig finner en jämvikt på mittlinjen. Jag kämpar för att hamna där, hitta en avsats när jag faller. Jag kommer inte ge upp heller. Inte förrens jag inser att jag hamnat i helvetet och vet att jag är fast för alltid...

No Lies. I love you.

...it makes no difference if we make it or not.

Atjoo!

I can't stop wondering: If I get a cold, do you want to share it with me?

Jag har ont i hals, öra, näsa, huvud, nacke + febervärk i hela kroppen. Jag behöver sympati, en kopp té, sällskap, och halstabletter. Ipren hjälper inte. Jag är glad att jag valde att stanna hemma igår eftersom det bara flög på mig, på en sekund så var jag sjuk. Nu ligger jag här hemma och tycker synd om mig själv. Väntar på att telefonen ska ringa så att jag kanske kan få lite sällskap men verkar som att det inte blir så. Är jag inte bättre än såhär ikväll så blir jag nog hemma från jobbet imorn. För just nu orkar jag inte röra mig en cm. Otäck förkyldning jag har fått, den är så överdrivet jobbig! Usch.

För övrigt är det fars dag idag. För vissa är nog denna dagen en av dem värsta på året. [Puss]. Jag kommer nog inte kunna åka till min pappa idag :( för denna hemska förkyldningen! Åh!

Ska fortsätta kolla på rocktema på Idol nu. *snörvel*

Ingen rubb-rik.

Första groggen för kvällen. Jag vet fortfarande inte vad jag ska göra. Men just nu har jag sällskap av Liza. Hade glömt att vi faktiskt är brännmärkta med samma tatuering [Tre stjärnor, inte Tre Kronor]. Vad gör folk en sådan här fredagskväll? Jag vet inte för det känns som jag har hamnat utanför systemet. Skönt, men ikväll jobbigt. Eller så far jag till Lammhult på pubafton. Kan inte bestämma mig. Läget är under kontroll ändå för vad som än händer, eller inte händer så vet jag att det inte spelar någon större roll. Det är ju faktiskt Idol på tv-kanalen ikväll och man är ju ändå lite nyfiken på Lars framträdande. Och jag har kylen fylld till bredden med spä-e och skåpet fyllt med alkoholhaltiga drycker. Kan faktiskt bli en riktigt skön fredag även om jag inte går längre utanför dörren än för en cig. Men som sagt, det får spriten avgöra! :)

Första glöggen...

..känns i hela kroppen. Den värmer lika gott första gången man dricker den varje år. Denna vinterhöstiga dagen blev den första glöggdagen detta året. Jag ska mysa med en kopp till lite senare, men då ska jag också lyxa till det med värdshusbakade pepparkakor.
Vilken härlig dag det har varit idag. Solen lyste på de få höstfärgade bladen som finns kvar på träden, men i gräset var det frost. Luften var sådär underbart frisk att det nästan ilade i lungarna för varje andetag jag tog. Frisk härlig luft. Jag fick en bild i mitt huvud idag när jag kände denna luften fyllas i mina lungor. Det var en bild av att jag stod med utsträckta armar, tittade upp på den klara himlen, snurrade runt och kastade höstlöv omkring mig. Frihet. Men från vad? Kanske är det att jag tände ljus för mina bortgångna vänner igår, eller för att jag inte gjort något speciellt denna helgen. Vad vet jag? Skön känsla var det iaf att få släppa alla tunga tankar och bara snurra.

Är det färdig-spökat nu?